Upprinnelsen till Minnesföreningen går tillbaka till ordförandens barndom. På Södra vägen i Göteborg låg ett kafé som blev känt över hela landet hösten 1934, och namnet var - Pelikan. Där igenkändes huvudpersonen i fråga för att strax därefter bli gripen. Detta avslutade en epok, men en annan tog sin början då ordförandens föräldrar träffades första gången i just denna lokal. Denna händelse följde med sedan barndomen och när Internet kom till fanns möjligheten att utveckla denna historia för allmänheten, som en egen liten del av vår historia och kulturarv.
Dagbok på B:s 110-åriga födelsedag Både riks- och lokalpressen hade hörsammat kallelsen till minnesstunden och var på plats klockan 13.00 måndag- en den 28 juli 2003. Där fanns reportrar och fotografer från Expressen/GT, Göteborgs-Posten, Metro och dessutom tidningen Norra Skåne i Hässleholm, som ges ut i Bildskönes födelsebygd. Ordföranden hälsade alla välkomna och presenterade Minnesföreningen och dess mål att samla in så mycket som möjligt om B:s liv och verka för att hans minne bevaras åt eftervärlden. Det poängterades att det är hans föredöme att lämna sin brottliga bana som skall ihågkommas och vara en förebild.
Därefter följde ett sammandrag av hans händelserika och på många punkter ännu okända liv, vilket inspirerade de samlade journalisterna till att ställa många frågor. GP:s kvinnliga företrädare hade dessutom ett personligt intresse då hon hade växt upp i Mölnlycke öster om staden och sedan barnsben fått Bildskönes äventyr berättade för sig med anledning av att han åkte fast två gånger alldeles i hennes hemtrakter och under minst sagt dramatiska omständigheter år 1934 och mycket odramatiskt 1951.
Frågor i anslutning till hans person var vanliga som exempelvis hans kvinnliga bekanta, vilka typer av brott som han vanligen höll på med och om det fanns någon sanning bakom myterna att han var en sentida Robin Hood som stal från de rika och gav till de fattiga. Hans kvinnotycke var ett faktum men hans eget intresse för detta hade ingen motsvarighet i verkligheten. Robin Hood-myten kan ha sin förklaring i faktumet att Bildsköne försåg sig med det han behövde för att äta och klara sitt primitiva boende från bondgårdar och det gick historier att han nattetid kunde smyga sig in och ta sig ett skrovmål och därefter lämna pengar efter sig som tack. Att han köpte sig frukost i stugorna och då kunde lämna något extra som tack finns också belagt från flera håll. Det underströks med skärpa att Bildsköne aldrig begick några brott mot enskilda personer som rån och annat våld och att han i grunden bar på en humanistisk livssyn och en stark personlighet. Han skall därför ihågkommas på ett värdigt sätt och Föreningen tar därför bestämt avstånd från alla tendenser till kult och överdrifter.
Mot slutet av mötet redogjordes också för hur den omärkta gravplatsen mätts fram med stor hjälp av den närva- rande arbetsledaren på Kvibergs kyrkogård, Roland Andersson, som visste att graven fanns i området. Med dennes hjälp har gravnummer och andra fakta tagits fram ur gamla journaler och böcker och med ledning av detta har arbetet kunnat genomföras utan några oklarheter.
Efter en dryg timme av information, frågor och svar i strålande solsken, avslutades sammankomsten med att två prydnadsträd med rosa blommor planterades på ömse sidor om gravhällen som liksom den stående stenen är av svart svensk granit. Materialet har införskaffats, bekostats och dessutom graverats av ordföranden. Dagen efter fanns det reportage och bilder från invigningen i alla stora tidningar (t.h.) och folk hörde av sig redan tidigt på morgonen till de olika redaktionerna med sina alldeles privata historier om Bildsköne Bengtsson, som ännu i dag, 70 år efter sin aktiva tid, väcker minnen och starka känslor till liv bland många människor runt om i hela vårt land. Låt oss därför se till att den oförfalskade berättelsen om hans livsöde förs vidare till kommande generationer, som en liten, men viktig del av vår gemensamma historia.
Vid Allhelgonahelgen och jul/nyår har graven från första året prytts med lyktor och ljus. Människor hedrar på detta sätt hans minne spontant vid sidan av de prydnader som Föreningen står för. I samband med B:s födelsedag år 2006 planterade ordföranden en vacker vit perenn blomma vid sidan av stenen (t.v.). Han kunde samtidigt konstatera att graven var välskött av såväl kyrkogårdens personal som av de medlemmar och sympatisörer som åtagit sig att titta till den när de har vägarna förbi. Den kraftiga värmen och torkan till trots under de sista veckorna i juli hade området turligt nog behållit mycket av sin grönska. Fotot togs av en man som skötte en släktings grav i närheten, och han blev intresserad av föreningen då han läst en hel del om B vars grav han aldrig hade hört talas om. Nu åtog han sig gärna uppdrag- et att dessutom hålla ett öga på den. I september 2007 blev Föreningen kontaktad av regissören Frans van Hal som arbetar med Teater Nostra en grupp skå- despelare som har en fast scen i Yngsjö 3 mil sydöst om Kristianstad. Han skall sätta upp en pjäs om B:s liv och ville därför ha reda på så mycket som möjligt om honom. Denna ensemble haft stor framgång med tidigare uppsättningar med lokal anknytning och det finns all anledning att tro att pjäsen om B skall bli mottagen på samma positiva sätt. Biblioteket i Kristianstad skall bistå med det material som finns där och förmedla kontakter m.m. som kan behövas. Vid ett besök i Göteborg samma månad besökte han B:s grav tillsammans med ordföranden (bilden höger). Hans tanke var också att besöka Göteborgs Polismuseum där det kunde finna stoff till pjäsen, men han fick då veta att museet var nerpackat! Ordföranden visste att där ändå inte finns något användbart. Sommaren 2009 spelades pjäsen och om detta kan man nu läsa i kapitlet "Diverse" ovan. Under allhelgonaaftonen den tredje dag-en i november 2007 lyste hundratals lyk-tor upp mörkret på Kvibergs kyrkogård som för övrigt är den till ytan största be-gravningsplatsen i landet. Bland alla dessa ljuspunkter fanns en lys-ande marchall som spred ljus över B:s sten i den kyliga aftontimman. Foto: ordföranden. Graven och gräsytorna där- omkring är alltid omsorgsfullt skötta, vilket arbetschefen för begravningsplatsen ser till. Han är nämligen medlem i våran föreningen och har va- rit detta enda sedan starten år 2003 då graven fick sin sten. Han är med andra ord en medlem på rätt plats. Foto: ordföranden. När ordföranden besökte graven under Allhel- gonaaftonen den sista Oktober 2009 fanns det redan flera dekorationer som anbringats på gra- ven av okända sympatisörer. Utöver den lykta som nu sattes dit vid detta besök fanns det re- dan en brinnande bland de månghundrade som lyste upp denna delen av kyrkogården. Också en flaska whisky med en rejäl klunk kvar i butel- jen stod på plats, förmodligen ditsatt i välmen- ing på sitt sätt. Dessutom hade någon hängt en vacker grön krans med tre vita liljor på gravsten- en (bild t.v.) vilket var det mest storslagna i sitt slag denna dag då minnesvårdara av tradition smyckas. Tråkigt nog har någon sågat av de nedersta grenarna på det vackra barrträd (se fotot ovan) som står på den angränsande grav- platsen. Ett lika mäkligt som svårförståeligt till- tag att vandaisera ett träd som sannolikt plan- terats där av sörjande anförvanter. Foto: Ordf. Den sten som förr låg ner och användes som fundament till blommor och lyktor har nu i stället rest upp och ersatt den som försvann så märkligt. På bilden ovan syns det tidigare utseendet. En nyanskaffad sten ligger nu vid sidan och tjänstgör som den förra. Materialet i denna är ljusbrun gnejs i kontrast till den stående som är av svart marmor. Ordföranden passade också på att plantera två blombuketter i samband med detta. Foto: Ordf. Under sommaren 2021 har en ny gravprydnad tillkommit på B:s grav. En anonym givare har placerat en mycket naturtrogen vit duva vid sidan av stenen. Detta visar att hans minne lever vidare bland människorna. Foto: Ordf. 2021-08-07. |