Bildsköne Bengtsson, Bildsköne Bengtsson, Bildsköne Bengtsson, Bildsköne Bengtsson, Bildsköne Bengtsson, Bildsköne Bengtsson,
Teaterpjäs om Bildsköne, sommaren 2009

Under somrarna har Teater Nostra föreställningar i sin ombyggda lada 6 kilometer söder om Åhus i Skåne.
År 2009 var det dags igen med en nyskriven pjäs som och handlade om - och hette "Bildsköne Bengtsson & Tatuerade Johansson”. Jag reste dit ner från Göteborg med tre barn och vi kunde konstatera att omgiv- ningarna var mycket vackra, med sädesfält runt byggnaderna och havet skymtande i öster.

Passerande människor på vägen kunde på långt
håll se att det var en teaterförställning på gång.
Strax innan ridån gick upp tog jag tillfället att träffa flera av de fem skådespelarna då de samlade sig på gården bakom salongen. Vi pratade några minuter om bl. a. att författaren verkligen låtit sin fantasi spela fritt när han byggde upp historien. Denna information hade jag fått en stund tidigare från det skrivna programmet som tyvärr sakade mer information om huvudpersonens minnesförening än bara namnet.
I entrén kunde besökarna se många foton med aktuella motiv, få en affisch om föreställningen och köpa dryck (vilket behövdes i värmen) och dessutom smörgåsar. Det var påtagligt att publiken var i övre medelåldern. Detta faktum kan möjligen delvis beroende på att ämnesvalet, men troligen till största delen för att teater- intresse är en generationsfråga med lägre frekvens inom de yngre åldersgrupperna.
De yttre omständigheterna var alltså mycket goda och man kände i luften att förväntningarna också var att få god underhållning i samma anda.
Föreställningen började med en smäll och handlade om vad som hände dels inne i hyddan i skogen där kamperade till och från under drygt ett år och dels vad som hände vid möten på några andra platser med olika personer.
B har alltid varit gåtfull då han nästan helt saknade vänner och var mycket tystlåten - framförallt om sig själv. Att han liv var tragiskt vet man, och detta är en röd tråd genom handlingen där skratten är få bland publiken och tillika på scenen.
Ovissheten har gett spelrum för teorier hans sexuella läggning och han säger nej när Tatuerade ber att få ligga i samma säng för att hålla värmen. Fästmö till denne (som var dotter till landsfiskalen!) används för att testa honom, dock utan att något svar kunde ges på vad han egentligen tycker om.

Drömmar och verklighet i den trånga hyddan. Den alltid välskräddade
Bildsköne (t.v.) och Tatuerade, har problem ur de jagades perspektiv.
Fantasin och mänskliga möten får bygga ramen kring deras historia.  
En bankman som ordnade ett in- siderjobb gjorde också framstöt- ar, men utan framgång.
För pengarna skulle de åka till Paris, men B ställde villkoret att hans kumpan skulle följa med, detta för att visa att ”tjuvhedern” inte är något tomt uttryck.
En häxliknande kvinna dök upp i hyddan och överraskade dem.
Hon skulle föreställa ett fattig gumma och satte press på dem båda för att få hjälp med sin för- sörjning mot att hon inte berät- tade att hon nu hittat deras göm- ställe. I gengäld kunde hon köpa mat och fylla på deras skafferi i en berghåla i närheten.
En Marlene Dietrich-sång och en svenskt schalger från 1930-talet hade lagts in (utan kommentar) för att beskriva vad som hände i världen utanför då detta hände.
Detsamma gällde då bankman- nen och B och läste högt ur tid- ningen på kafé Pelikan om hur atlantflygaren Charles Lindberg just då var i Sverige för att besöka avlägsna släktingar i Småland.
Ytterst lite nämndes om huvudpersonernas uppväxt och bakgrund. I BBs fall kunde man illustrera (taget från Minnesföreningens sida) med en märklig berättelse från innan han var född. Hans mor dök upp på scenen och berättade hur hon snattat ett äpple över sin grannes staket och i detsamma kände hon sin ofödde son röra sig för första gången. Hon blev förskräckt och hoppades att barnet inte skulle bli en tjuv.
Ovisshet ger spelrum för fantasin och Teater Nostras föreställning är naturligtvis scenkonst och ingen åter- spegling av verkligheten mer än ramen i historien och en del detaljer. Med denna grund har man gjort en mycket sevärd pjäs, märkligt nog den första någonsin med Bildsköne Bengtsson i centrum. Detta var verk- ligen på tiden med tanke på att han blev rikskändis redan 1934!
I pausen hade jag träffat författaren och framfört att jag var mycket nöjd dittills. Detta intryck varade före- ställningen ut (drygt 2 timmar) och jag besökte därefter de medverkande och framförde mitt tack.
Av alla de framställningar som gjorts av denna mytomspunne man är det nu bara ett medium som saknas – filmen. Då detta ju är en variant av teater kan man ju säga att alla uttryckssätt har använts för att be-skriva honom. Detta betyder naturligtvis inte ämnet är förbrukat, långt därifrån. Att få en egen teaterpjäs och tillika titelroll mer än fyrtio år efter sin bortgång visar att han fortfarande, och säkert för lång framtid, kommer att vara aktuell i olika sammanhang.

Gbg 2009-07-10 Leif Andréasson