|
|
Ny bok om B Nutida sånger Utgrävning av hyddan Möbeln som försvann
Spegelramen Polisuniformen Offerstenen Hans många grottor Hjälte i fantasin
Kassaskåpet i Dingle Platsen 70 år efter gripandet Hans båda statyer MC:n och träbocken
Teaterpjäs om B I fint sällskap Bygdespel och dyrkar B i "På Spåret" i TV Januari 2010
B på bokomslag Tidningsartiklar 2014-15 Hur hyddan hittades STF sponsrar vår sida
Bildsköne hade varit på allas läppar under drygt två år när han åkte fast 1934. Då blev genast alla hans "äventyr" mer framträdande i tidningsartiklar, poesi, noveller, sketcher, visor, grammofoninspelningar, nyårsrevyer, vitsar, radioprogram, teaterpjäser, böcker m.m. För en kort tid var han hela landets superkändis.
En populär visa från Göteborg vid denna tid har refererats muntligen i augusti 2003 av göteborg- aren Harry Andréasson (född 1928) som tillika är medlem Minnesföreningen. Han kommer ihåg några rader från första versen:
"Ingen kunde tro att polisens långa klo kunde stoppa Bildsköne Bengtssons karriär. Men på ett kafé i Göteborg blev han tagen, tagen"...
|
Hej Bildsköne Bengtsson, nu sitter du inne |
Kafé Pelikan fick en fin attraktion |
Hittills (september 2004) har 58 sjungna verser påträffats som alla behandla Bildskönes bravader. I likhet med de äldre skillingtrycken tar också de moderna fasta på innehållet nyheter i första hand, och rim, rytm och poesi får komma i andra hand. Staten Visarkiv i Stockholm har kopior av fyra vishäften (kopior av origi- nalen på Kungliga Biblioteket) som på sin tid kostade 25 öre stycket. Genom dem kunde folk sjunga de aktu- ella slagdängorna om B och allt han varit med om - och litet till. Dessa är bara en liten del av alla de olika texter som såg dagens ljus, för i tidningar landet runt publicerades många olika "poeter" som blivit inspi- rerade av hans liv och leverne. Det finns anledning att tro att många alster i ämnet såg dagens ljus i stora som små tidningar vid detta tillfälle, och dessa återstår att leta fram i de gamla pressläggen.
De fyra bevarade moderna skillingtrycken nedan har en sammanlagd längd på 45 verser som för det mesta var anpassade för att sjungas på kända melodier. De är:
1) "En visa om Bildsköne Bengtsson", av signaturen H.B. - 6 verser. (1934)
2) "En visa om Bildsköne Bengtssons bravader", av signaturen W.N. - 8 verser. (1934)
3) "Sången om Bildsköne Bengtsson", (ingen upphovsman ang.). - 21 verser. (1935)
4) "Bildsköne Bengtssons framfart i mellersta Sverige", av Tore Carlsson. - 8 verser. (1935)
"Bildsköne Bengtsson i fängelsecellen", av Tore Carlsson. - 2 verser. (1935)
Malin Arvidsson, 22 år, läser historia på högskolan i Malmö. Hon har nu prakti- serat sina färdigheter i arkivforskning genom att plocka fram material om B och sammanställa detta till en bok. Den kom ut hösten 2005 och är den tredje om honom sedan den första publicerades 1934. Texten är inte direkt omfattan- de och saknar större nyheter. Tidsmässiga bilder får komplettera berättelsen.
Ordföranden i B:s Minnesförening har nu granskat innehållet och har skrivit en recension som kan läsas här.
Thomas Stålberg från Stockholm (tvåa från vänster på bilden) är ledare för musikgruppen Prins Lätt, som år 1999 spelade in låten "Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson". Sången kom till på ett alldeles speciellt sätt och som ofta är fallet när konstnärliga skapelser blir till, så var slumpen inblandad.
När Thomas och några kompisar skulle hjälpa till att inreda en ateljé i slutet av 1980-talet behövde man sätta upp nya tapeter. Man rev då ner de gamla och där bakom hittade man drygt femtio år gamla tid- ningar uppsatta. Ögonen föll då på förstasidan av ett av exemplaren där det fanns en artikel med bilder av dåtidens två rikskändisar.
Han mindes genast de bådas namn från berättelser han hört i barn- domen av sin pappa och blev nu intresserad av deras historia. Då han turligt nog arbetade på Dagens Nyheter hade han tillgång till deras stora klipparkiv och kunde fördjupa sig i vad som hade skrivits om paret. Resultatet blev så småningom texten till en sång om deras öden och äventyr. Med åtta verser och en speltid på över sju minuter är denna en av de längre poetiska texter som skrivits med Bildsköne i titelrollen.
CD-skivan "Bland tjyvar och dynamitgubbar" av Bertil Sandström från Osby, innehåller bl .a "Bildsköne Bengtssons sång" med text och musik av hans hustru. (Tuta & Kör Musik AB, 2000).
 |
Efter drygt ett års planeringstid satte utgrävningarna igång strax före mid- sommar 2005 och fem dagar blev bo-kade för det arkeologiska arbetet.
Ett filmteam från SVT i Norrköping och Arkeologer från Stockholm hade en fin vecka i det vackra landskapet och turligt nog gynnades expedition- en av mycket bra väder - utan regn.
Den 27 oktober sändes programmet som inte gav något nytt, vilket heller inte var att vänta. I dagboken i kapitlet "Föreningen" finns en recension av programmet som tyvärr blev blev en stor besvikelse för alla de som är intresserade av hans person.
Hyddan var byggd i ett glest befolkat område i östra Skåne, bara cirka 400 meter från gränsen till Blekinge i nordost. Den låg cirka 50 meter från stranden av Filkesjön och detta underlättade alla transporter av byggmaterial m.m. som kunde fraktas dit per roddbåt. Helt nära vattnet finns dessutom turligt nog en liten naturlig grotta som användes som skafferi (t.h. på bilden nedan). Den ligger just bredvid stigen som går längs strandkanten.
Vad kunde man vänta sig att hitta efter så lång tid och faktumet att polisen från Malmö hade monterat ner hela byggnaden och fraktat bort den? Jo några saker kom i dagen och dessutom en del förvånansvärt välbehållet efter över 70 år under mark. Det var tjärpapp från taket, rostiga fragment av föremål som var svåra att identifiera och material som använts för invändig vindtätning av väggarna.
 |
 |
Arkeologerna försökte också hitta den plats cirka 400 meter bort där ett tält med förråd funnits. Här kunde ytterligare fynd göras med lite tur, men tyvärr gav detta inget resultat. Platsen med tältet (som endast ett fåtal personer såg 1934), omnämndes då i lokalpressen (se nedan). Trots att den hade märkts ut på kartan gick den nu inte att hitta då hela området nu har bytt karaktär och förvandlats från öppen myrmark till tät granskog.
 var åter platsen. |
I juni 2005 var han ditbjuden av Minnesföreningen och kunde besöka platsen en andra gång 71 år efter den första!
Personer med minnen från denna avlägsna händelse kan rimligen inte vara så många. Han berättade: - "Jag och mina äldre bröder fick höra talas om att man hade upptäckt gömstället inte långt från vårt hem. Vi satte oss i familjens bil och körde dit. Bilar från andra intresserade hade redan blockerat småvägarna så vi fick parkera en bit ifrån och ta oss en promenad fram till hyddan. Mitt bästa minne av inredningen är den fina beklädnaden av tyg som fanns på väggarna och som förde tankarna till eleganta textiltapeter från slott och herresäten".
Kjell har varit trävaruhandlare och tidningsman i större delen av sitt liv och var en period också chefredaktör på Sölvesborgs Tidning. I januari 2004 berättade han om en del saker i anslutning till dessa uppseendeväckande händelser i trakten som inte varit allmänt kända tidigare. Innehållet i en dåtida artikel var följande:
Söndagen den 22 oktober 1934 promenerade en man i skogarna i Filkesboda Kronopark och då stötte han på ett uppsatt tält. Det var ordentligt inrett och det var uppenbart att någon bodde där, men för tillfället var det ingen hemma. Dagen efter undersökte man platsen, men då var tältet borta, vilket kan tyda på att skogsvandraren varit observerad vid besöket dagen innan. Uppbrottet verkar ha skett i all hast och vid hyddan, som låg nere vid sjön, hittades en kvarlämnad revolver laddad med sex skarpa skott. Genom dessa observationer kunde man fastställa att Bildsköne och kumpanen lämnade detta sitt alternativa gömställe vid denna tidpunkt, efter att ha haft detta som sin tillflyktsort i ett och ett halvt år. Likt rävarna hade de flera utgångar från sin lya, men sju dagar senare åkte de fast utanför Göteborg.
Revolvern som hittades, vad blev det av den? Är uppgiften sann? Inget om denna verkar vara nedskrivet tidigare, så sanningshalten är oklar. Ett tält har observerats i närhetn av hyddan, men detta har man trott vara ett alterativt förråd till det man redan hade i berget nere vid sjön.
Ett fåtal saker som man vet och förmodar vara tillverkade av B finns kvar i dag (2003) och dessa är kläder och träföremål. Av den sistnämnda kategorin är det dels 1) En högtalarlåda till en dåtida radio som enligt uppgift skall finnas någonstans i Göteborg. 2) En spegelram (se nedan) hopsatt av resterna av en byrå som hittades kvarlämnad när han flyttade ifrån Markaryd 1950. 3) En rikt dekorerad schiffonjé med 20 000(!) inläggningar, som var med på industri- och hantverksutställningen i Markaryd 1947. Den fanns inte med i katalogen, men väl i en saparat skrift. I denna finns de med på en bild från hobbyavdelningen där den kallas för "Det Bengtssonska skåpet". Medlemmen Per-Otto Johansson från Markaryd har skickat foton på detta (dec. 2013) ur häftet som redogör för föremålen från den så kallade Hobbyavdelningen. I texten står att B har tillverkat den, men var och när är okänt. Han måste ha gjort den under sin sista period i verkstaden på fängelset. Andra förklaringar är mindre troliga. Vi vet att arbetsmaterial med inläggningar av olika träslag var kvarlämnade i Markaryd när han flyttade till Göteborg (se artikeln Spegelramen nedan).
Man vet möbeln som följde med honom till Göteborg där foton och människor (bl. a. en medlem) som besökte honom, har bekräftat detta. Den såldes med stor sannolikhet som en del av hans dödsbo. Enlig en sagesman från Norra Skåne skall en kvinna ha köpt den av en möbelhandlare i Bjärnum (ett par km från hans födelseplats) men hur den förflyttats från Göteborg och just dit och av vem, är okänt. Hon som köpte den fick vetskap om den förmodade tillverkaren (vem som som då angav möbeln som B:s verk är oklart) och efter ett giftermål följde den henne till Düsseldorf i Tyskland, där den enligt samma person skall finnas i dag (sept. 2003). På bilden nedan är benen rekonstruerade. I skriften med bild från utsällningen 1947 verkar det ev. finnas korta ben eller inga alls. Dessutom syns tydligt att lockets undesida (osynlig på bilden) är mycket ljusare än det övriga.
|
Den eleganta möbeln och högtalarlådan har delvis liknande stjärnmönster. Gjorde han båda eller en? och i så fall var och när? Många frågor återstår ännu att besvara.  |
|
Har han gjort schiffonjén borde hans signatur finnas någonstans, en sak som ägaren i Tyskland lätt borde kunna kontrollera. Någon bekräftelse på att så är fallet har hittills (sept. 2003) inte gått att få.
Fotot (ovan t.h.) har enligt uppgift visats för dottern till Bildskönes hyresvärd i Markaryd som såg den som barn och hon kunde bekräfta att det var samma möbel. Några alternativa bilder visades dock aldrig och om dekoren är originell eller vanliga för sin tid är inte klarlagt.
En uppgift (Arvidsson 2005) säger att högtalarlådan togs om hand av hans värdfamilj i Markaryd då den blivit kvar efter hans flytt. Tydligen betraktades den som avsiktligt kvarlämnad av honom då den inte skickades till hans nya adress i Göteborg. Hur den sedan verkar ha hamnat där ändå är inte känt.
Ingen har tydligen ställt frågan var någonstans (i vilket fängelses snickeriverkstad) han fått utbildning och hade tid att göra möbeln och möjligen också lådan. Och handlaren som sålde den, vad det han som påstod att B hade gjort den? Flera frågor är obesvarade och en del verkar gå att forska fram svaret på, till exempel om den har sin tillvekares signatur någonstans, vilket verkar vara ett rimligt antagande.
(Foton och uppgifter om möbeln/lådan är från Bertil Sandström i Osby år 2004 om ej annat anges).
|
År 1950 flyttade B ifrån Markaryd och Börje Johansson (t.h.) fick tips av hans hyresvärd att det fanns en del saker kvar på vinden. Han gick då ditupp och hittade en sekretär som var tillverkad av rätt tunna brädor, nästan av samma klena material som sockerlådor. Som dekor hade ett skikt med infällt trä i olika nyanser (intarsia) använts. "Jag tog hand om den sidan av byrån som var bäst bevarad och av materialet gjorde jag en vacker spegelram. Den har hängt hemma hos mig i alla år sedan dess", berättade Börje vid ett samtal i telefon i oktober 2005. Möbeln kom kanske med B:s bohag när han flyttade dit, men när och var han tillverkade den, vet man inte med säkerhet.  |
|
Börje Johanssons berättelse ovan är intressant då han märkte att den byrå som kvarlämnats av BB inte var färdigbyggd och delvis demonterad och gjord av ett tunt material som inte någon yrkesman skulle ha använt. Detta tyder på att det var ett övningsarbete.
Här har vi ett starkt argument som talar för att det verkligen var BB som hade arbetat med detta och således hade färdigheter inom denna typ av träarbete. Några identiskt lika dekorationer mellan ramen och de på byrån eller högtalarlådan finns inte, men behöver inte tala emot ett sådant antagande. Variationer är en viktig beståndsdel vid alla typer av konstnärlig utsmyckning, och kanske extra påtaglig blir den när hant- verkarens egen fantasi får spela fritt utan att vara bunden av instruktioner från någon beställare.
Den före detta kriminalpolisen Gunnar Bjernelind född- es i småländska Traryd år 1921. Där blev han aspirant våren 1946 och sökte arbete, men fick beskedet att han måste skaffa sig en egen uniform för att få anställning. Han vände sig då till ett skrädderi i Markaryd och efter måttagning skickade de uppdraget till samhällets nyin- flyttade och mycket berömde entreprenör inom söm- nadskonsten - Bildsköne Bengtsson.
När den var färdig hämtade Gunnar den hemma hos honom och när han fick se resultatet blev han mycket nöjd. Han var nu ägare till en fin skräddarsydd uniform och kort därefter köpte han också ett par vita handskar och en uniformsmössa.
Med denna nya ekipering kunde han nu söka arbete på nytt och redan i mars samma år blev han antagen till en fast tjänst i det närbelägna Vetlanda.
Han flyttade senare till Täby utanför Stockholm där han började vid kriminalen och använde civila kläder och arbetade där fram till pensionen.
Han donerade då uniformen till sina kollegor som nu har den som en raritet för besökare att beskåda.
"När Rikspolisstyrelsen bildades 1965 ville de ta hand om den till sitt nya museum, men då gav jag beskedet att den var skänkt till min arbetsplats Täby, så där fick den stanna", mindes Gunnar i december 2003.
När han besökte sina kollegor där i januari år 2004 (bil- den t.h.) kunde han och de konstatera att uniformen fortfarande skulle passa honom - efter 59 år!
Inne i Tiveden vid en gammal öv-ergiven landsväg ligger en stor sten där sägnerna berättar att folk offrade för att få en lycklig resa genom den djupa farliga skogen. Stenen har det märkliga namnet "Bergatutterastenen" och det kan kanske komma av bergtrollen eller några liknande väsen i folktron förr i världen.
Idag ligger den i Laxå kommun cirka 6 kilometer från Tiveds kyrka. Man tar vägen mot Askersund och efter några km går en mindre väg in åt vänster med skylten Mosshult. Ett par hundra meter senare korsar man den gamla landsvägen, som i dag bara är två överväxta hjulspår i terrängen. Där, 200 meter in till vänster hittar man den sagoomspunna stenbumlingen. Medlemmen Arne Ekström från Karlsborg (1929-2010) berättade i ett brev i november 2003 att han ofta vandrar här och gärna ställer upp som guide och vägvisare för de som är intresserade (bilden ovan). På en tavla uppsatt av de lokala hembygdsföreningen står följande skrivet:
"Här gömde sig i slutet av 1920- och början av 1930-talet Bildsköne Bengtsson. Från en koja bakom denna sten kunde han genom en kristallmottagare (radio) följa hur polisen letade efter honom".
Sanningshalten i detta får de som läser själva bedöma och någon beskrivning på hur kojan såg ut tycks inte finnas. Det enda "konkreta" om Bildsköne härifrån är en äldre man från trakten som berättat ett gammalt rykte för Arne att en bonde i byn Svanhult blev av med en spädgris vid den aktuella tiden. Vem som blev misstänkt för stölden är lätt att räkna ut.
Att koppla samman en levande legend med en gammal mystisk plats är vanligt och många grottor i södra och mellersta Sverige har rykte om sig att vid någon tidpunkt ha härbärgerat Bildsköne.
Under de nära nio år Bildsköne höll sig undan rättvisan och luffade runt, övernattade då på många olika ställen. Lador, baracker och uthus var det vanligaste, men natur- liga grottor blev också (speciellt i folks fantasi) ett tillhåll där han lagrade proviant och annat tjuvgods. De formationer som hette "Rövargrottan", "Tjuvagrottan" och liknande kunde nu byta namn till något som passade mer i tiden. Med åren har också dessa namn förän-drats och för det mesta har de återfått sina äldre tidlösa benämningar.
Utanför samhället Stenstorp strax söder om Skövde lig- ger det stora Borgundaberget som reser sig över slätten. Här sägs B ha haft sitt viste vid flera tillfällen då platsen är centralt placerad i Västergötland där han blev känd för många turnéer på motorcykel åren 1925-26.
En av de klart mera bildmässiga(!) i denna kategori finns i Partille strax nordöst om Göteborg (bilden), där i dag (år 2003) troligt att endast en liten grupp äldre personer känner till namnet "Bildsköne Bengtssons grottor".
Den ligger högt med utsikt över dalen där landsvägen till Stockholm kunde hållas under god uppsikt. På 1920-talet sägs Bildsköne ha bott här och varit mycket intresserad av järnvägsstationen nedanför berget. På dessa brukade han ju nattetid som bekant hämta ut sina beställda varor från postavdelningen och samtidigt skaffa sig kontanter.
Jonas Nilsson (född 1964) tillhör den yngre generation som i barndomen hade bergsområdet i Partille som lekplast då han bodde strax bredvid. I ett e-mejl i okt. 2005 skriver han: "Såg TV-programmet och hittade er hemsida. Vi var ofta uppe i grottor i ett brant klipparti norr om vårt bostadsområde. De kallades för "Billy Bengtssons grottor" av oss yngre. Ordet Bildsköne för väl för svårt att säga. Kanske var det bara historiens skrönor som gjorde att vi trodde att denna grotta använts".
 träffade han B? |
Bildsköne har figurerat i ungdomsböcker och äventyrsmagasin genom åren och detta har ökat mytbildningen om hans liv och person. Han förekommer bl. a. i en bok tillsammans med filmstjärnan Allan Ladd som var hjälten i vildavä- stern-filmen "Shane - mannen från vidderna" från 1953 (bilden höger).
De barnen som kunde leva sig in i dåtidens verklighet kan i dag som vuxna råka ut för det vanliga fenomenet att drömmar och fantasier med åren blir till riktiga minnen.
Författaren Stellan Olsson (född 1936) skriver att han suttit i Bildskönes knä flera gånger hos sina morföräldrar i Rebbelberga strax norr om Ängelholm och såg honom teckna mänskliga figurer i ett ritblock. Att detta var den berömde stortjuven fick han reda på senare. En känd luffare från bygden kom och hälsade på mera regelbundet och han hette också Bengtsson. När författaren var åtta år (1944) rymde Bildsköne från sjukhuset och höll sig undan i ett halvår. Det kan i så fall ha varit under denna tid som besöken i stugan i Ängelholm ägde rum, men nog år åtta år rätt mycket för en kille som sitter i knät på en luffare...
I juni 2004 skrev Per Arne Hjälmén om sin gamla arbetsplats - stationshuset i Dingle i Bohuslän. Samhället ligger 5 mil norr om Uddevalla och där började han arbeta 1951. Hans far som kom dit som SJ-anställd redan 1927 visade honom redan när han var liten det stora kassaskåpet inne i huset och berättade den historia som var förknippad med detta.
Eftersom man hanterade mycket pengar hade man ett par år in på 1930-talet fått ett större kassaskåp.
Bildsköne sades ha kommit till platsen en natt för att länsa skåpet och för att hindra stinsen, som bodde på övervåningen(!), från att komma ner, kilade han fast en bräda under dörrhandtaget på ytterdörren och ordnade så att en 4-liters tom mjölkkanna skulle ramla om dörren öppnades.
 |
Gustaf Hermansson från Dingle är född 1911. I 40 år handlade han med jordbruksmaskiner i trakten och drev också en reparationsverkstad. Han hade täta kontakter med järnvägen varifrån hans traktorer, plogar, harvar m.m. för det mesta kom levererade. Den 28 oktober 2005 berättade han om ett möte han hade med två okända män vintern 1933. Det var mitt på dagen och jag hade just parkerat bilen mellan stationshuset och berget då jag observerade två män i långa rockar som just klivit ur en Dodge av 1932 år modell. Jag minns att den var vinröd till färgen och hade gula inslag. När jag gick förbi frågade en av dem: ”Är det någon som bor i övervåningen på stationshuset"? "Ja där bor stinsen", svarade jag och gick vidare utan att stanna, för jag hade bråttom med mitt ärende. Tre veckor senare gjordes inbrottet och då förstod jag vilka jag hade pratat med.
Tidningarnas referat att två mindre kassaskåp (kassafack) länsats på järnvägsstationen behöver inte betyda att det var järnvägen som blev bestulen på pengarna. Det kan ha varit posten som hade sina lokaler i den norra tillbyggnaden (vänstra sidan av stationshuset på bilden). En kontroll med polisens dagböcker skulle nog reda ut vems pengar som försvann, men brännvinet var i alla fall förvarat av järnvägen.
 |
 |
I Stationshuset i Dingle i Bohuslän finns ett kassaskåp med en speciell historia. Många besökare under åren har hört berättas att på detta gick Bildsköne bet! Vid inbrottet här i februari 1933 brydde sig nämligen inte stortjuvarna B & T om detta, utan länsade ett mindre i stället.
|
 |
 |
 |
| Den 30 oktober 2004 hade det gått precis 70 år sedan Bildsköne åkte fast i Göteborg och blev huvudnyheten i landet för lång tid framöver. Kaféet där han och kumpanen blev igenkända när satt och drack kaffe och åt mandelkubbar har nu (år 2004) förvandlats till en pizzeria (t.v.).
Efter några dagar i häktet transporterades han i bil ner till Malmö och strax före avfärden blev han filmad för första och enda gången i sitt liv, fastkedjad med handboja vid en polisman (bild mitten). Dörren på innergården i det f.d. polishuset på Spannmålsgatan, där han fördes ut framför fotograferna, finns kvar ännu i dag och ser nästan ut som den gjorde den gången för många år sedan (t.h.). | ||
Utanför polishögskolan i Solna strax norr om Stockholm finns sedan år 1997 en statygrupp bestående av tre personer som sitter på en bänk. Det är två verkliga människor ur kriminalhistorien och en påhittad figur ur litteraturen som här får representera två sidor av samhället, de anpassade - och de utanför. Det tre är:
1) Bildsköne Bengtsson i stilig hatt och händerna i fickorna på sin rosa kostym.
2) Poliskonstapel Björk ur Astrid Lindgrens böcker om mästerdetektiven Blomkvist.
3) Tumba-Tarzan, en yngling som gömde sig i skogen då han och syskonen placerats i olika fosterhem.
Det är konstnären Mats Eriksson från Stockholm som här har skapat en tankeväckande bild av två personer vars brottsliga karriärer inte var annat än ofrivilliga utanförskap av sociala skäl. Det är därför som dessa två kan figurera som samhällets motpart på ett gemytligt sätt utan att väcka negativa känslor hos betraktaren. Vi har här en känd trevlig polis som sitter bredvid två i grunden hyggliga killar som kommit vid sidan av, och som omsider hittade rätt. De verkar samspråka utan ord med en tyst gemensam respekt för varandra. Ett bättre exempel går knappast att få på den avdramatisering som skett av Bildskönes person under en kort, men ändå historisk tidsrymd.
Bildsköne är porträttlik med sitt något allvarliga ansiktsuttryck där han sitter på en bänk vid Polishögskolan i Solna. 
|
 |
 Bildsköne och konstapel Björk är de två som är mest närvarade och möter besökarnas blickar. Björk har lagt sin uniformsmössa i knät och Bengtsson verkar acceptera uppmärksamheten.
| |
För blivande poliser som tar sig en paus på bänkarna bredvid ger denna trio en möjlighet att reflektera. Även om brottsligheten och förbrytarna har ändrat karaktär genom åren går det tydligt att se betydelsen av den sociala miljön under uppväxten. Någon som i protest mot samhällets orättvisor väljer utanförskapet har stora möjligheter att hitta tillbaka med lite empati från myndigheternas sida.
Konstnären själv, skulptören Mats Eriksson (född 1945) ställde sina foton till förfogande och berättade i oktober 2005 om tillkomsten:
"Jag fick uppdraget av Statens Konstråd och en förutsättning var att verket inte skulle väcka några negativa associationer. Efter att jag läst om olika brottslingar fick jag snart fram vilka två jag kunde använda mig av. Den hygglig konstapel Björk från min barndoms böcker och filmer var sedan ett lätt val att göra. Att han har sin polismössa i knät visar att detta möte inte är i tjänsten, utan informellt och kravlöst. Jag hade dessutom förmånen av att få skapa hela omgivningen och gjorde den till en plats för avkoppling och eftertanke. Det föll sig sedan helt naturligt att jag gav trion namnet Samtal på en parkbänk".
(Anmärkning: På Långholmen finns en version i trä av detta konstverk, placerat i passagen mellan kaféet och vandrarhemmet).
 Harry Johansson som köpte B:s motorcykel. |
När Hans var drygt tio år gammal, omkring 1960, hade hans lärarinna som var intresserad av fornminnen, tagit med sig klassen på en friluftsutflykt till Borgaråsberget mellan Askersund och Åmmeberg. De skulle besöka den fornborg som finns på bergets topp.
De fick traska länge och väl i helt obanad terräng där det inte ens fanns stigar att gå på och omsider kom de fram till berget. Där hittade de en sektion av den lodräta klippväggen där ett överhäng bildade en nisch på ca 1,5 meters djupt, och därinne, stående på ett golv av stenar, fick Hans se något som verkade helt felplacerat i denna ödemark. Det var en illa medfaren och ranglig träbock(!) som var omkring en halv meter hög och tillverkad med ett par ben i vardera ändan (se teckningen nedan t.v.).
Den var grå och väderbiten och på sidan av den längsgående regeln fanns det något ovanligt, ett inskuret och mycket vackert kännetecken - bokstaven B. Alla hörnen var rundade och denna signatur måsta ha tagit lång tid att göra av någon som ville visa att detta var hans verk.
Hans kom då att tänka på att hans föräldrar berättat om hur Bildsköne gömde sig i dessa trakter förut och frågade då sina kamrater om de trodde att detta kunde var hans träbock som stod kvar skyddad från väder och vind under klipphyllan. Kamraterna var dock oförstående då de inte ens hade hört hans namn tidigare.
Man vet med säkerhet att B ofta rörde sig just i dessa krokar och Malin Arvidsson skriver (2005, sid 96) att vid platsen Edö hade folk ofta sett honom köra förbi på sin MC. Då en spårhund underökte grannskapet hittade man mycket riktigt en gömma med tjuvgods från flera olika inbrott.
Då området är mycket otillgängligt är det en gåta varför någon skulle göra sig besväret att släpa hit en sådan ovanlig tingest som en träbock. Det skyddade läget skulle mycket väl kunna ha bevarat denna under de 35 år som hade gått. Är detta troligt? Och varför kom den hit då sådana används parvis som en ställning när man målar m.m.? Och det omsorgsfullt inskurna B:et? Vem hade satt så stort värde på denna och släpat den enda dit? Allt är mycket gåtfullt och som alla mysterier väntar den på sin lösning.
Under hösten 2007 kontaktdes Föreningen av teatermannen Frans van Hal som är regissör och verksam i Stockholm. Under sommarmånaderna har han och hans sällskap i Teater Nostra haft föreställningar de senaste tio åren på en scen i Yngsjö några mil söder om Kristianstad. Omsider blev det beslutat att Bildsköne skulle få huvudrollen i en nyskriven uppsättning.
Premiären var 21 Juni 2009 med över 30 föreställningr till 9 Augusti. Det var en pjäs i tragisk stil med motpolerna tjuv och polis, men mest de jagades innersta tankar.
Vid besöket Kvibergs kyrkogård hösten 2007 (se kapitlet Föreningen) tog författeren in de stämningar som omgav platsen för B:s sista vila och kunde vid samtal med ordförande få detaljer som blev användbara på scenen.
Det är viktigt att understryka att pjäsen inte gjorde något anspråk på att spegla vad som verkligen hände den gången, utan hade den konstnärliga friheter som behövdes för att skapa scenkonst med bakgund av de dramatiska händelserna i början av 1930-talet. Publiken fick en spännande pjäs med tragika inslag som handlar om svenska kriminalhistoriens mest omskrivna rymlingar - två jagade män och deras drömmar. Ordförande med delar av sin familj, besökte teatern den 4 Juli på inbjudan av chefen Frans van Hal som både skrivit och regisserat.
Föreningens medlemmar erbjöds en kraftig rabatt och kunde beställa biljetter per telefon via Teater Nostra. Detta erbjudande antogs speciellt av de från södra delen av landet. En rescension av föreställningen och ett reportage om detta intressanta besök på den vacka skånska landsbygden kan man läsa här.
På sin hemsida har Svenska Kyrkan i Göteborg sedan 2005 listat alla kända personer som ligger begravda på stadens kyrkogårdar. I bokstavsordning kan man se att Bildsköne kommer med på fjärde plats där han har beteckningen "mytomspunnen tjuv". Bland de andra kändisarna på listan finns skeppsredare, industri-män, konstnärer m.fl. och bland dem också Sveriges siste bödel(!) som liksom B har en anonym grav.
Bland övriga i sällskapet finns George Rydeberg, Gunnar Gren, Erik Lemming, Viktor Rydberg, Lasse Dahlqvist, J A Pripp, Sonya Hedenbratt, Viktor Hasselblad, J A Wadman, Douglas Håge och Barbro Hörberg.
Ulrika är en liten by inne i Östergötlands glest be- folkade södra skogsbygd. Den ligger 45 km sydväst om Linköping och här bor cirka 200 personer sånär som på marknadsdagen varje sommar. Då kommer upp emot 40 000 besökare från när och fjärran för att lyssna till musik, köpa hantverk och liknande. Sommarens andra begivenhet är den så kallade Ulrikadagen har en mera lokal prägel. Man kan då beskåda bygdespel som återskapar händelser från förr då traktens fjärdingsman Ek hade bråda dagar med att hålla efter kortspelare, hembrännare, tjuv- skyttar och andra skummisar.
Vid spelen 2008 fanns Bildsköne med i en roll (mycket porträttlik i sin stora keps) och blev haffad av denne lagen lokale väktare och denna händelse skall enligt traditionen ha verklig bakgrund - vilket återstår att reda ut sanningshalten i.
Under denna dag kan man också besöka det fina hembygdsmuseet med den lilla socknens historia berättad genom bruksföremål, gamla fotografier, möbler, brev, kläder m.m.
I Hembygdsföreningens ägo finns en uppsättning hemmagjorda dyrkar(!) som tillhört B och som be- slagtogs när han åkte fast här en gång. Det var ett barnbarn till den fjärdingsmannen som hade dessa i sin ägo och när hon fick reda på att denna min- nesvärda händelse från för skulle återskapas done- rade hon dem till hembygden. (Se bild nedan).
Bildesköne blev igenkänd när han gjorde ett besök på Ulrika Marknad i Östergötland. Den lokale polis- en - fjärdingsman Ek, var snabbt på plats och haffa- de den efterlyste, som hade synts på bygden en tid.
Fredagen den 22 Januari 2010 sändes ett avsitt av det mycket populära TV-programmet "På Spåret" i SVT 2.
Miljoner tittare var bänkade framför burkarna och när det drog ihop sig mot slutet av detta geografiska kun- skapstest hade man kommit fram till Sala med sin berömda silvergruva. Den sista delfrågan på denna stad handlade om brottslingar som var verksamma under samma tidsperiod – 1930-talet.
Första delen var om en mördarliga från staden som hade en mentalsjuk ledare och den andra om en person som veterligen aldrig satt sin fot på platsen – vandringsmannen Harald Bengtsson från norra Skåne.
Helt korrekt beskrevs han som en person som mest sysslade med småbrott och hade förkärlek för dynamit och kassaskåp. Vid frågan vilket hans smeknamn var gavs ledtråden att hans kumpan kallades Tatuerade Johansson och att de gäckat polisen under lång tid med kraftig mediabevakning.
Göteborgaren och författarn Peter Birro trodde sig ha läst om denne dynamitard i en lördagsbilaga i någon kvällstidning sommartid (inte omöjligt), men han och hans finskfödda partner kunde inte komma på namnet. Detta lyckades ej heller motparten med, som var ett skådespelande syskonpar med rötter i huvudstaden.
|
Som en illustration visades i rutan det berömda fotot taget på polisstationen i Göteborg November 1934 och en stillbild ur filmen tagen några dagar senare. Man ser B dyka fram ur skuggorna (ovan till vänster) och ge en dramaturgisk effekt till frågan. Ingen av lagen kunde svaret och när domaren Fredrik Lindström gav svart ”Bildsköne Bengtsson" väckte detta munterhet hos de tävlande och i publiken. Om det var igenkännandet eller humorn i själva namnet som höjde stämningen är svårt att säga, troligen mest det senare.
Domaren fyllde i med att berätta hur denne "legendariske" tjuv fick sitt namn och lyckades i stort hålla sig till fakta. Då man tidigare i den första delfrågan fått se en bild som troligen visade utsidan av polisstationen i Sala gavs tittarna det felaktiga intrycket att det var där som B åkte fast och fick sitt namn.
Detta gjorde inte så mycket för det bästa (för vår Minnesförening) är att hans namn inte faller i glömska.
Att han nu dök upp i det starkaste av alla medier och i dess populäraste program en fredagskväll på bästa sändningstid inför miljoner tittare, är en lyckoträff som knappast låter sig upprepas och som alla kan vara tacksamma för.
 År 1997 kom det ut en kriminalkrönika som tar upp mest kända brotten under 400 år. Utgivaren är trubaduren och författaren Hasse Andersson som har tagit en annorlunda vinkel på brotten nu och för länge sedan. Det intressanta har för honom varit hur allmänheten uppfattade gärningsmännen och dåden - inte samhällets syn genom rättsväsendet. Omslaget visar de två motsatserna med den oskuldsfulla jungfru Maria kontra ulven i fårakläder (den onde) - Bildsköne. |
| ”I TV ser jag en brottslighet som löper amok, som kastat alla hänsyn och värden överbord - en brottslighet som saknar all finess och intelligens, gjord av kriminella Neanderthalare som krupit ur sina grottor. Vi dömer dessa efter samma straffskalor som vi tillämpade mot Långfingrade Nisse, Tatuerade Johansson och Bildsköne Bengtsson, som var helt ofarliga typer.” (Citat ur en blogg på Internet, 2009-07-21). En CD-utgåva med 153 Lindemän av Hasse Alfredsson har ”Tjuven Bildsköne Bengtsson” som nr 63. Pensionärer från Radio/TV hade julfest Göteborg 2005 med en ny sång med versen: "En gemytlig snut visade medel att hindra stöld och dråp, och en film om Bildsköne Bengtsson, en mästare att spränga skåp". |
 FotbolsspelarenFredrik Ljungberg föddes i Vittsjö. |
I Maj 2015 blev Föreningen kontaktad av GT/EXPRESSEN om fakta bakom B:s liv och leverne. I Juli kom så en stor artikel över ett uppslag i de båda tidningarna, och på nätet låg dessa kvar i flera månader.
Den 19 September hade Kristianstdsbladet en artikel (bilden till höger) efter en intrevju per telefon med Minnesföreningens ordförande som betonade att omgivningens, främst modern och den starkt religiöse morfaderns brist på förståelse för B:s fantasi, var en negativt inslag i hans barndom. Jämförbart med Ingmar Bergman vars far agade honom för att han inte höll sig till sanningen som en god kristen.
Denna uppmärksamhet i pressen gjorde att sommaren 2015 var den bästa i artikelväg sedan reportagen om gravens invigning år 2003. Detta gjorde att en man från Klippan skrev en intressant berättelse om sin närvaro när B:s hydda hittades 1934. (Artikel neden).
Klippan, 28 Augusti 2015
Det är i mitten av Oktober 1934. Landsvägen mellan Arkelstorp och Nyteboda i östra Skåne höll på att byggas om med hjälp av arbetare från olika delar av landet. Dessa fanns inkvarterade på bondgårdar i trakten. I mitt hem bodde trettio man i tvåvånings järnsängar som staten stod för. Min far hade också inkomst av vägbygget genom att leja ut en dräng plus häst och vagn. Drängen var 20-årige Erik, som med sin kamrat Oskar hade hittat en nyss upptrampad stig nära Filkesjön, och de beslöt sig för att undersöka vart den ledde. När de gjorde detta hittade de ett tomt tält och bredvid stod två cyklar. De gick därifrån och Erik besökte sin vän Viktor och berättade om upptäckten. De beslöt att tidigt nästa morgon (en måndag) besöka platsen, vilket de gjorde. Nu var tältet och cyklarna borta och ett torrt område i daggen vittnade om att detta skett samma morgon.
Viktor beslöt att ta sig tillbaka senare för och undersöka området igen och gjorde detta med sin kamrat Arne. De fortsatte i den steniga terrängen ned mot sjön och plötsligt står de på taket till en hydda byggd mellan två klipplock. Byggnaden var väl gömd och smälte in i bergslänten mot stranden ett tjugotal meter därifrån.
De lämnade platsen och gick till arbetet där de berättade om upptäckten för sina förmän. Dagen efter begav de sig tillbaka med två av dessa. Vägmästare Leiler vad först att ta sig in i hyddan som var folktom. Inredningen var lyxig med möbeltyg på väggarna, fotogenlampa och sängplatser. De två inbyggarna hade troligen hört när pojkarna gått på taket dagen innan och lämnat platsen då deras gömstället var avslöjat. Man meddelade fyndet till polisen som inspekterade stället två dagar senare. Det konstaterades att detta var Bildskönes och kumpanens gömställe som de haft i cirka ett och ett halvt år. Platsen bevakades därefter under en tid, men de två kom inte tillbaka, vilket kanske inte var så konstigt då nyheten hade spritts till alla tidningar.
Ryktet om var platsen fanns spreds snabbt i bygden runtomkring och nu började folk vallfärda dit.
Min far var en av dessa och jag fick följa med, 3,5 år gammal. Jag minns ännu det ihåliga ljudet i hyddan när far trampade på taket. I närheten hittade han en borrsväng som han tog med sig hem som souvenir. Borrsvängen använde både far och jag därefter på gården och jag skall försöka leta fram den ur mina gömmor som ett minne från den gången jag besökte hyddan. Jag har varit noga med att återge det jag hört från trovärdiga ortsbor.
2016-11-05
Jag läste en gång att B varit dräng i Vånga som ligger i Skörsnäs församling 15 km norr om deras hydda. Vem som skrev detta och var jag läste det minns jag inte. Min mor Helga nämnde flera gånger att en av våra kor mjölkade mindre än vanligt på morgonen. Vi brukade mjölka mellan 6 och 7. Då deras hydda bara låg drygt tusen meter från vår gård är det möjligt att de kommit i god tid innan oss passat på att få mjölk till frukosten. När de senare åkte fast var det inte längre någon av våra kor som mjölkade onormalt lite.
Agne Lindberg medlem nr 134
I Aftonbladet fanns 2022-05-13 en enkät till läsarna vem som var aktuell i en film den kommande veckan. Bland alternativen fanns en för oss känd person som lagts i botten av alternativen. Resultatet blev också sist med endast 1 % av rösterrna. Det är en framgång att Bildsköne ändå kom med bland alternativen då moderna personer som i motsats till honom är våldsverkare ständigt får rubriker i spalterna. Vi väntar på en sann biografisk film om hans liv som ger en rättvis skildring av hans gärningar.
Ordf. juni 2022
Den uppmärksamme medlemmen Albin Forsell från Göteborg promenerade den långa Kungsleden i lappländska fjällen och bläddrade i en bok i en av raststugorna.
Det var Svenska Turistföreningens Årsbok för år 2007 som har som tema alla de områden med brottsplatser man kan besöka i vårt land.
Som en utmärkt guide för detta inom Syd- och Mellansverige rekommenderar man vår sida med bild, text och nätadress!
Vi tackar denna riksorganisation för dess utmärkta smak att informera alla som luffar runt i trakterna där Bildskönes besök har satt annars okända platser på kartan.
Vi önskar alla vandrare i hans spår en trevlig upplevelse på färden med spännnade lokalhistoria.
Ordf. juli 2022